Händelserika dagar

DSC02775

Hej!

Imorgon ska jag till Barcelona ska bli FANTASTISKT! Även om det redan nu är rätt fantastiskt! (- att jag lyckats bli förkyld igen…) I Barcelona ska vi turista lite men även bara va och shoppa tror jag. 🙂 Det bli lite packning och uppladdning idag inför morgondagen. Tänkte ta mig en tur till stranden och njuta av solen och läsa “Catching fire” som jag börjat på, lite skönt att få ett break ifrån franska böckerna. Dock har jag redan läst den. Har två andra svenska böcker att läsa men känns lite halvbra att läsa på svenska. Det gör jag så mycket ändå…

DSC_0038_3

(Hittade denna byxdress på Mango, så snygg! Tänker att om jag inte shoppat så mycket i Barcelona kanske jag kan köpa denna 🙂 )

I förrgår så gick vi ett halvmaraton. Cornelia fick för sig att vi skulle gå till Eze och sedan även “bestiga” berget där. Så vi (jag och CF) hängde på. Det var inte så jobbigt, vi tog det ganska lugnt. Sen är ju utsikten helt otrolig! Det är ju en lyx att även om man går längs bilvägen få gå vid vattnet och se vattnet hela tiden + alla lyxiga och olyxiga (väldigt få) hus.

 

Det är verkligen att gå i en annan värld. Solen skiner på en, värmen är varm men inte överhettande (förutom när vi ökade tempot), det påminner om en svalkande bris men ändå så är den mer varm än svensk och ljummen. Solkrämen är ingen valmöjlighet längre utan en vardag. Kvart i tolv hörs kyrkklockorna slå, varje vart i timme hörs dem annars är tidsuppfattningen lika med noll. Blommor, buskar och träd av olika slag ger färgklicken till promenaden. Du mår rätt bra. 🙂

Efter Eze så gick vi till stranden där och badade (eller jag badade). Det var härligt, vattnet var varmare, men är ju mer av en vik också och lite mer grunt. Men blev bränd av en brännmanet det var mindre kul… Det kändes lite som en brännässla fast lite värre. Men som tur är bor man med en (nästan) läkare som vet hur man ska gå tillväga. Igår var allt det röda borta och det syns inte längre. Det är bara ett rött myggbett nu på min högra handled. Det är löjligt mycket mygg här.

This slideshow requires JavaScript.

I fredags var självklart en väldigt speciell dag. Den började helt normalt och var ganska mysig. Jag och Cornelia mötte upp Olivia på stranden och satt där innan vi behövde gå hem för att duscha av oss saltvattnet, byta om och äta lunch.

Efter det satt vi ute i solen under förberedelsetiden och skrev våra dialoger vi skulle visa upp på lektionen. Lektionen började och vi hade “orale” och är då halvklass. Så när alla precis visat upp sina dialoger och vi ska börja diskutera “Migration” så händer det oväntade. Klara i klassen säger något väldigt fort och börjar gråta. Vi i klassen börjar trösta henne och försöka förstå vad hon säger. Reija tar upp mobilen och förklarar att en lastbil kört på folk på Drottninggatan i Stockholm. Det går en våg av insikt som följs av en tystnad och snart panikartade röster som frågar ut dem som läser upp nyheten. Vår franska lärare Lorance fattar ingenting. Hon försöker förstå vad vi säger med chockade röster. Hon förstår ganska fort och säger åt oss att ringa våra när och kära. Jag lämnar ganska fort klassrummet, sätter på internet på mobilen och ser i min gruppchatt att frågan “Vad gör alla??? Säg att ingen är på Drottninggatan!!!!” dykt upp bland mina tjejkompisar.  Nu börjar jag förstå nudda en förståelse av vad som hänt.

Jag svarar fort “hur mår ni?!?” Registrerar att 2 av 4 har svarat, men en vet jag är på jobbet i trygga Åkermyntan, Hässelby. En bra bit ifrån Drottninggatan! Tar mig sedan ut på balkongen då många står utanför klassrummet där det ekar. Jag ringer pappa först, för hans nummer dyker upp först. Att han inte visste vad som hänt var lite skumt. Han var på väg till flygplatsen så han var ju ganska säker. 🙂 Men sen fortsatte jag med att ringa mamma, vänner och mer släkt. Det var otroligt skönt att ingen hade blivit skadad ❤ Mer än inlåst på en biograf och chockad. Men de var oskadda och så var hela klassen. ❤

Lorance kramade om oss och senare dök det upp mejl i inkorgen om att våra lärare beklagar det som hänt. De kan känna igen sig men jag känner lite så att det i Stockholm är ABSOLUT hemskt! Det handlar inte bara om de 5 döda utan också om att vi i trygga Sverige blivit attackerade. Det är på neutralmark, oskyldiga och oförstående för det som hände umgicks glada stockholmare i vårsolen. Som vilken annan fredag som helst. Om jag hade varit hemma så hade jag garanterat tänkt tanken att ta en härlig sommarshoppning på Drottninggatan. Och kanske är det just det som skrämmer mig mest, det kunde varit jag. För även om mina tankar går till dem drabbade så är människan lite så “bara det inte händer mig. / det händer aldrig mig!” Och det är lite så jag levt “oroa dig inte för vad som eventuellt kan hända!”. Det brukar bara skapa onödig oro.  Men nu är det ju “jaget” händelsen inkräktat på…

Det kunde varit jag! Det kunde varit jag som sprang för mitt liv, på en gata jag gått på sedan barnsben. På en gatan som jag kan utan och innantill. Det hände där jag letat febrilt efter svarta shorts till jobbet i våras. Där jag gått på studentklänningsjakt med mina kompisar i somras. Det är vid Åhéns City, precis där lastbilen körde in som jag brukar stå, med mina trasiga hörlurar inlindad i en mjuk gosig halsduk och vänta på min kompis Malin för att sedan gå till Vetekatten och njuta en härlig tekanna. Det är även där jag som så många andra julhandlat.  Det är här jag levt mitt liv, det är här jag kommer fortsätta leva mitt liv när jag kommer hem. Det är min gata, mitt hem, mina minnen, mitt Stockholm i mitt ❤ !

Och det kommer det fortsätta vara! Det känns lite surrealistiskt att veta att 30 000 svenskar samlas på Sergels torg igår och manifesterat. Att svenska flaggan här i Nice på strandpromenaden var på halvstång. Att flödet på sociala medier endast består av #PrayforStockholm och svenska flaggan. Det är inte riktigt smält.

a79ffc76-72c2-4bb5-af12-2c0e7952c9f1

Jag och Cornelia går hemåt och stannar till vid Etam för vi ska till Barcelona snart och jag har spanat in en bikini. Så dagen fortsätter normalt, vad ska man göra? Sörja? Vara rädda? Låta terrorn vinna över våra liv? Non! Vi ska fortsätta, hålla huvudet högt och se framåt. Inte kolla bakåt och fly, se framåt och nå våra mål, visa kärlek, visa att kärlek övervinner allt! Visa att vi kanske kan resa på oss och vara starkare än förr! Visa att vi är stockholmare som ingen bråkar med! En gemenskap som ingen kan förstöra! Ett Sverige som ingen ska få inkräkta på så pass mycket att våra liv förändras till rädda svenskar. Jag vill inte gå runt och vara rädd!

På kvällen/eftermiddagen satt jag, Cornelia och Olivia smuttade på ett glas rose, en glass i handen och belägna på stranden. Där det dött en massa människor för några månader sedan. Det var också en lastbil som kört förbi i högfart, som krockat i människor, som dödat människor. Men nu satt vi och åt glass och njöt av solen. Visst kan man få sörja, få stanna upp och ha hjärtat i halsgropen. Men ska vi låta lastbilschaufförerna vinna? Ska vi undvika våra fina platser, våran fina stad? Vår gemenskap? Ska vi strunta i att sitta här och njuta av att vi precis fått lov? Är det okänsligt och fel? Nej, jag tycker det är att vara stark och modig. Håll med mig eller inte, men det är så jag känner när jag sedan lägger mig på fredagskvällen.

//Emma

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s