Mupparna på besök

Hej!

Vad gör man när man har 4 fantastiska personer på besök? Jo man gör något så fantastiskt som att besöker 3 olika länder på 3 dagar. 😀

Dag 1, torsdagskväll.

Linneas flygplan blir en timmes sent. Jag möter upp henne vid busshållplatsen och vi går hem för att äta lite och med CF börjar vi titta på ESC semifinal 2 ( i väntan på Camilla).

Camilla anländer vid 00:00, vi möts springande. Ingen av oss kan riktigt fatta att vi håller om varandra, att det inte längre är en Skype-kram. Det är fysisk kontakt! Nea dukar fram vår franska kvällsbuffé. Vi sitter på mitt rum hela kvällen och äter tills vi håller på att storkna.

 

Dag 2. 2 städer, en dag (Frankrike).

DSC03752

Vi vaknar och ger oss iväg till tågstationen. Köper frukost på ett Boulangerie på vägen.

DSC03748DSC03749DSC03754DSC03756DSC03757

Vi tar tåget efter en aning förvirring mot Cannes. Men vår första destination är Antibes. Där går vi först till hamnen och låssas att alla lyxbåtar tillhör oss. 🙂 Tills Nea ser en borg som absolut måste undersökas. Så vi traskar oss dit och går runt den när vi väl når fram till den höga kullen. Nea är överlycklig över kaktusarna och alla blommor.

This slideshow requires JavaScript.

Vi litar oss sedan till själva “centrum”/stadskärnan för att hitta lunch. Efter väldigt LÅNGTIDS letande så ger Camilla upp och säger “nu äter vi här!”. Det ser inte mycket ut för ögat, men oj vilket fantastiskt val! Vi möts av ett glas rose när vi sätter oss och får våra menyer. Jag beställer in rätten som både Camilla och Nea blir förälskade i Gnocci med 4 ostar (som sås), men jag förälskar mig även i Camillas otroliga pizza. ❤  Även Neas Gnocci Napolion var god. Nöjda och i matkoma tar vi oss sedan med tåg till Cannes.

DSC03887

En stad byggd på sin filmfestival och livnärar sig på turism. Det är helt klart svidande priser för plånboken här när det gäller all form av mat. Vi letar glass och inser att utbudet är minimalt, så vi går tillbaka till det dyra “Rocka Billy”-aktiga glass-cafét. Efter att ha strosat runt i Cannes och Camilla har fått shoppa lite så har vi nöjt oss med dagens äventyr och känner oss redo för hemfärd. När vi når tågstationen så är det tågkaos. Vi får som alla andra som vill emot Nice två alternativ. Vänta på ett tåg som eventuellt kommer någon gång (det är redan 50 minuter sent) eller ta buss 200 hem. Vi väljer alternativ 2, det gör dem flesta andra också. Så hemresan består av en trång, lång och varm busstur i 2 timmar. Men vad gör det när man har resesällskap?

DSC03936DSC03944DSC03933DSC03925DSC03924DSC03919DSC03917DSC03913DSC03906DSC03901DSC03892DSC04013DSC04006DSC04004DSC04020DSC04028DSC03993DSC03990DSC03985DSC03979

Middagen blir vid 22 på en indisk härlig restaurang här i gamla stan.

 

Dag 3, överraskningen i Monaco

Omedvetande om mer än att vi ska till Monaco tar vi oss till tågstationen, efter att lämnat nycklarna till två killar som bor här i Gamla stan (så att Malin som landar 10:30 ska kunna ta och lämna sin väska innan hon möter oss i Monaco).

IMG_20170513_091805_662

Väl framme på det fulla tåget frågar Nea ut mig om överraskningen (Camilla vet redan). Jag tar täten och är väldigt hemlighetsfull när jag guidar oss igenom folkmassorna som tvingas gå omvägar p.g.a. alla avstängningar (för Formel E).

DSC04105DSC04070DSC04069DSC04063DSC04074

Jag hittar tillslut en väg ned till hamnen att gå utan biljetter så att vi ska nå fram till kontoret där mina biljetter finns. Fortfarande förvirrad hämtar vi biljetterna och jag förklarar att vi alla ska se på Formel E. Alltså ett race för formulet elbilar. Nea blir jätteglad. Och nu måste vi bara vänta in Malin och ta platser på vårt lunchställe.

När Malin kommer lyckas vi få henne att tro att vi inte ska se racet. Hon påpekar att vi borde försöka köpa biljetter och hinna med det nu när vi är här. När hon väl får reda på att jag fått gratis-biljetter så blir hon också överlycklig. Kl. 16:00 går mitt första racer-lopp som jag får beskåda med mina favoritpersoner i solen, i Monaco på en läktare med bra platser. Just då känns livet ganska lyxigt.

This slideshow requires JavaScript.

 

DSC_0670

 

Middag åter vi i Nice hemma till ESC finalen! 🙂  Även nu behövde ta bussen hem ifrån Monaco. Inte för att tågen inte gick, utan för att vi inte orkade stå i kö i flera timmar för att nå biljettautomaten och sedan köa till tåget, som alla andra valde att göra.

 

Dag 4, San Remo (Italien)

DSC04519

Vid 10 gick vår tåg till Ventimigliga där vi fick byta tåg emot San Remo.

Först när vi kom till San Remo så såg det inte så mycket ut för ögat. Nea var väldigt negativt överraskad när vi tillslut nådde ut ifrån en gång på flera hundra meter (tågstationen). Men efter att vi gått via hamnen emot själva centrum så blev vi nog alla mer och mer förälskade i den mysiga staden.

DSC04311DSC04300DSC04298DSC04296DSC04291DSC04280DSC04279DSC04269DSC04257

Hela dagen lyckades vi spendera här, vi hittade den bästa butiken “Stradivarius”. Där vi ockuperade 4 provrum i minst en timma och bara hade det helt fantastiskt. Så fantastiskt att det resulterade i att vi alla (okej Camilla bytte byxor i sista sekund) köpte likadana cinosar. Det var länge sedan vi alla handlade tillsamman. Nu förstår jag Neas mamma, Lena, att vi är lite knäppa och roliga. Vi klär oss lite lika men ändå helt olika och därför passar vi lika bra som pusselbitar. 😀

DSC04322DSC04326DSC04331DSC04337

Efter shopping då väntas mat. Så vi LETADE och LETADE lunchställe. Tillslut hittade vi ett trevligt ställe i solen. Där jag åt laxpasta (även Nea), Camilla lasagne och Malin Pizza. Vi alla blev förälskade i en flicka som heter Milla och var 4 år gammal och VÄLDIGT intresserad av oss (tills hon hittade en annan kompis i något mer rätt ålder, på restaurangen bredvid (lagom till vi fått vår mat 😀 )).

DSC04377DSC04368DSC04358DSC04353DSC04351DSC04346DSC04343DSC04338

Sen gick vi in i några till butiker men kom tomhänta ut innan vi gav oss till vår uttittade glass-ställe och fick varsina glasskombinationer med MAGISK italiensk glass. :p

Vi satte oss vid hamnen på en bänk i solen och åt den nu droppande glassen. Camilla råkade spilla glass på sina nyinköpta vita byxor. Sen var vi redo för hemfärd. Den blev inte riktigt som vi tänkt oss.DSC04380DSC04382DSC04383

DSC04402DSC04402

Vi tog oss till Ventimiglia och där lyckades vi (nu i efterhand) inte hinna med vårt tänkta tåg tillbaka till Nice. Så vi fick köpa biljetter på ett icke regionaltåg, alltså ett dyrare för att ta oss hem. Den hemresan resulterade i 2 timmar av ögonöppnare för oss alla. Tåget vi hade tänkt ta, tåget innan oss tvingades stanna. Precis som vi då strömmen slogs av för att en man, en immigrant hoppade på tåget i hopp om att ta sig till Frankrike. Vi var lyckligt omedvetna om detta när strömmen stängdes av för oss och vi stod stilla med en fantastisk utsikt över solnedgången som tyvärr inte mannen fick se.

När tåget var utan ström fick vi utstå 2 timmar av omedvetenhet och stigande värme. Jag och Nea letade oss till den enda “fungerande” toaletten på tåget. Där lyckades vi få ut en tjej som (lite klumpigt) hade stängt toalettdörren som går på ström. Men personalen hade som tur var en nyckel. Även vid toaletten träffade vi på 3 killar i 19-20 års åldern som pluggade dans i Monaco. Det var verkligen en tydlig kontrast som vi mötes av dem där två timmarna, den där tågresan.

IMG_20170515_090325_768

Middag åt vi i Nice på La Voliga vid 23:28 beställer vi vår middag till köket som stänger kl. 23:30. Eftersom vi hade suttit fast i flera timmar på tåget.

DSC04406DSC04408DSC04413DSC04415

Mätta satte vi oss på stranden och lät maten sjunka ner innan vi kröp till kos.

Jag skrev en text om detta, läs den om ni vill här under.

Vad är friheten?

Frågar du mig svarar jag efter den här dagen ett pass. En identitet, något så enkelt som ett namn eller komplicerat som ett personnummer. En individ i samhället.

Vi är fyra tjejer med varsitt svenskt pass i väskan, vår nuvarande frihet är att vi kan köpa den dyra biljetten hem. Även om vi klagar på det höjda priset hem ifrån Italien, där vi varit över en dag. Där vi gått runt på shoppinggatorna, omringat oss av San Remos glans. Njutit av en italiensk lunch i solen och klagat över att vi råkat droppa glass på våra nyinköpta vita byxor. Vi är fyra tjejer som precis tagit steget in i vuxenlivet, på väg hem mot Frankrikes gränser.

Tåget vi är på är inget speciellt i våra ögon. Det är ett tåg som går via Ventimiglia och Nice, vår destination. Ett tåg som enkelt passerar en osynlig men livsviktigt gräns. Ett tåg med fin utsikt längs Rivieran. Ett tåg med frihet för många andra. Ett tåg vi inte uppskattar på samma sätt som mannen som såg tåget som sin frihet.

Vi är fyra svenska tjejer, vi skrattar och pratar om vilken restaurang vi ska besöka för kvällen. Det är vår sista kväll tillsammans, vår sista kväll på dryga tre veckor.

Han är en okänd individ, en man. Han skrattar inte, han funderar inte på vad hans nästa måltid ska bli. Han tänker inte tanken på att återvända hem. Han ser ett hopp, och han hoppar.

Tåget stannar. Vi står stilla, utan el. Konduktören skriker ut omöjlig franska i dem sprakliga högtalarna. Vi sitter här, men havet som vår utsikt. Det ser lugnt och stilla ut, fridfullt. Strax försvinner strömmen. Vi sitter omedvetna kvar på våra platser. Värmen stiger, vattnet börjar ta slut. Vi börja undrar. En i personalen springer runt och öppnar våra fönster. Vi frågar vad som hänt, inget svar.

20 minuter. En passagerare berättar att det handlar om en immigrant. Vi sitter där undrande och spekulerar i vad som hänt. Snart blir spekulationerna verklighet.

60 minuter har gått. Vi får svar. Mannen som såg tåget som sin frihet, han finns inte längre kvar. Hans frihet är berövad, hans frihet kommer aldrig tillbaks. Det här blev hans sista kväll.

För oss är det enkelt att veta att vi inte ska ta i linan ovan för. Det är otänkbart att tänka tanken. För han var enkelt, han tvekade inte en minut. Han lämnade allt, vi lämnade våra resväskor på rummet kvar. Han lämnade sitt liv, i hopp om ett nytt. Vi tog med oss det vi aldrig behövde visa, våra pass. Han tog med sig det han hade. För oss var det mer än tillräckligt. För han gick det inte som för oss.

90 minuter, vi blir informerade att brandmän är på väg. Men det måste vänta i minst 30 minuter. De är rädda för sin säkerhet, sina liv. Han var rädd, han hoppade, han kunde inte vänta längre. Dem kan vänta i 30 minuter till. De vet att linan innehåller el, att kroppen fortfarande är för varm för att förflyttas. De vet att hans livsöde är likt många andras. De vet vad dom ska göra, för det här är deras vardag,

Vi befinner oss på gränsen mellan Italien och Frankrike. En gräns som många andra landgränser. En gräns med livsviktiga tåg, en gräns i Europa, en gräns med poliskontroller. En gräns på väg mot något nytt. En gräns att korsa för att få det bättre, för att nå sitt nya liv. En gräns med frihet.

.

Dag 5, hemresa för Nea och Camilla = Strandhäng

DSC04497

Den här morgonen tog vi sovmorgon, eller i alla fall Nea och Malin. Jag och Camilla gick upp och tänkte springa tills vi möttes av värmen på strandpromenaden. Vi gick till Negresco och gjorde lite styrkeövningar och yoga på stranden istället.

Efter packande så tog vi oss till “mitt” boulangerie och köpte “brunch” och sedan 2 smoothies och gick till stranden. Vi badade och hade det gött innan Nea behövde ta bussen till flygplatsen. Hon han med att gå förbi “Lavendel och tvål butiken” för att köpa med sig presenter hem. 😀

DSC04492DSC04482DSC04461DSC04453DSC04448DSC04440DSC04437DSC04427

När Nea hade åkt hade Camilla drygt 2 timmar kvar. Vi gick till Pimkie som Camilla ville förbi innan vi hämtade hennes väska och köpte glass på vägen till bussen.

DSC04508DSC04503DSC04502

Nu var det bara jag och Malin kvar. Vår ambition blev att ta oss till en strand bar och sitta i flera timmar och bara prata om allt och ingenting. ❤

Middag åt vi tidigt vid 19 (var sin Caesarsallad) innan vi gick på pub-quiz. Det var en riktigt rolig kväll. Även om vi missade första delen så var det 4 delar kvar. Alla mina klasskompisar som var där hade redan fulla lag så jag och Malin bildade vårt eget i baren och fick snart hjälp av en Britt som var här för 28 gången på affärsresa och hade lite mer kunskap om vissa frågor. Det blev en väldigt rolig kväll, dock mer engelska än franka, kanske lite roligare för Malin. 😉 Fick höra att jag låter som en amerikansk när jag pratar, det var lite kul.

 

Dag 6, Malin åker hem men först Cimiez

IMG_20170516_134454_797

Vi gick upp vid 9 och jag gick iväg och köpte en baguette till vår 1 timmes plugg-frukost. Sedan gick vi iväg, Malin ville förbi Etam så vi gick dit innan vi tog bussen till Cimiez. Där hade vi det riktigt mysigt i parken/trädgården med den fina utsikten och alla rosor.

DSC04550DSC04543DSC04538DSC04536DSC04530DSC04634DSC04617DSC04605DSC04597DSC04591DSC04588DSC04580DSC04559

 

Vi åkte hem så Malin skulle få packa innan vi gav oss ned till stranden. Det var ett måste en dag som denna, den varmaste hittills minst 28 grader! VARMT!

Prick klockan 18:00 satte vi oss på tapas baren och åt tapas-buffé till middag innan Malin tog flygbussen 19:15 hem.

 

Nu är det dags för mig att sätta fart med plugget, lite ikväll desto mer imorgon!

Idag har jag haft muntligt prov i litteratur så jag har fokuserat på det. Så nu har jag endast grammatik kursen kvar 😀 Kultur och samhälle fick jag reda på idag att jag är klar med. 🙂 För att fira gick vi förbi en tak bar på vägen hem ifrån skolan.

Det var fortfarande EXTREMT varmt idag! Vi gav blommor till våra lärare idag också som tack. Nu är det verkligen få dagar kvar…

IMG_20170517_185130_837DSC_0760DSC_075618486055_1426545474073449_609017537249570062_n18485538_1426545477406782_3906297030366223461_n

 

Ha det bra, är snart hemma!

//Emma

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s